Till sist tog han sina tabletter

Polisen ringer och vill att jag skall följa med till Skånes Fagerhult som ligger ett par mil norr om tätorten. Det är ett misstänkt självmord.
Patienten sitter nersjunken framför sitt skrivbord och har skrivit på en lapp:
Jag har dött av hjärtinfarkt för mina barns skull.
Så då vet vi att så inte är fallet.

Jag undersöker köket och finner massor av oöppnade medicinförpackningar med lugnande läkemedel och sömnmedicin. Uppskattningsvis mer än 100 burkar med 100 tabletter i varje. Han har gått regelbundet i tio år fyra gånger om året till min privata kollega i Örkelljunga och fått nya mediciner varje gång,
3 burkar på 100 4 ggr om året, 12 per år.

Jag kommer att tänka på en gammal historia.
Först gick jag till doktorn och betalade honom för han måste ju leva.
Sedan gick jag till apotekaren och betalade för medicinen för han måste ju leva.
Till sist gick jag hem och hällde ut medicinerna i toaletten för jag måste ju också leva.