Min största tillgång som läkare har varit att jag tyckt det var roligt att lyssna på patienterna. Varje människa har ett intressant liv. Som jag skriver om senare hoppade jag av läkarutbildningen två gånger. Vad som tredje gången avgjorde att jag fortsatte var att jag alltid fann det spännande att lyssna till människors berättelser om sina liv och sjukdomar.
Det är svårt att lyssna om man är stressad och det finns säkert mycket jag har missat under åren. En märklig sak är att manliga läkare har svårt att lyssna på sin egen familj. Mina två fruar och barn har alltid klagat över att pappa aldrig lyssnar när vi är sjuka. Min andra fru är tandläkare och när hon blev pensionerad efter 30 år så klagade jag i kafferummet på vårdcentralen över att tandvård var så dyrt. "Det har varit fantastiskt att vara gift med en tandläkare och få gratis tandvård men att var gift med en läkare kan man inte rekommendera." En av sköterskorna tände meddetsamma. Hon hade varit gift med en kirurg. Ett av barnen hade ont i magen i två dygn tills blindtarmen sprack. En gång när hon själv hade svår magvärk klappade han henne på magen och sa att du håller visst på att bli tjock gumman. Hon hade en stor cysta i ena äggstocken.
När jag kom till Örkelljunga som distriktsläkare måga år senare blev det snart känt att nu hade det kommit en läkare som lyssnade. Som om inte alla läkare måste lyssna. Men min fascination gränsade ibland till en besatthet. Det var som varje patient kunde vara en Scheherazade, ni minns henne som berättade spännande sagor för sin kung så hon inte skulle bli avrättad. Sagorna blev Tusen och en natt.
Jag blev väldigt medveten om att denna besatthet kunde ge problem när jag februari 2006 vikarierade i Kiruna. Det var en enastående upplevelse, jag hade väntat mig kyla och mörker. Kallt var det visserligen men det kändes knappt och det var ljusare än i Skåne med sol varje dag som reflekterades av snön. Jag var anställd som hyrläkare med mycket god lön. Det var inga svåra problem som de flesta sökte för. Men många jag träffade led av speciella norrländska sjukdomar. De var alla väl omhändertagna av sina ordinarie läkare och sökte för vardagliga problem men jag blev så fascinerad av deras bakgrund och de ville gärna berätta för någon som så tacksamt hörde på. Konsultationen drog ut på tiden utan att det egentligen gav någon medicinsk vinst. Jag fick inte mitt förordnande förlängt med motiveringen att jag arbetade för långsamt. Det var nog helt rättvist även om jag just då hade svårt att se det på det viset.
Till sist läkarmemoarer för med sig risken att man vill skryta med sina framgångar. Så om ni inte har högt blodtryck ta det jag har skrivit med en nypa salt. (salt är ju inte bra för blodtrycket)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar