Varför doktorer inte tror att dom kan bli sjuka

Jag lider av exofori men finns det något som heter så?
Jag lyssnade på en föreläsning av histologiprofessor Glimstedt, som berättade livfullt om symtomen på bihåleinflammation. Genast förstod jag att här var förklaringen till min huvudvärk som hade plågat mig i veckor.

Dagen efter gick jag upp till mottagningen på öronkliniken. På den tiden (alltså på 50 talet) kunde man överhuvudtaget inte beställa tid till läkare om dom inte var privata och mest till för överklassen. Så det var bara att sätta sig i väntrummet och vänta på sin tur.

Först kom det en mycket ung läkare, kanske en kandidat. Han tittade i näsan, satte en stämgaffel på hjässan och tryckte på mina bihålor. Han såg road ut. Efter ett tag kom avdelningsläkare och gjorde om i stort sätt samma undersökning. Både läkarna var nu väldigt muntra men ändå skulle professorn komma till slut så dom sa ingenting. Till sist kom professorn och då först fick jag veta att någon bihåleinflammation led jag inte av, men att huvudvärken kunde komma från ögonen.

Raskt i väg till ögonmottagningen. Där blev jag mycket grundligt undersökt av en ung kvinnlig läkare som provade mina ögon på alla tänkbara sätt, jag tror att hon höll på mer än en timme. Du lider av exofori, förklarade hon. Ögonen vill i vila ställa sig så dom spretar utåt och då måste man använda ögonmusklerna extra mycket och det kan ge huvudvärk. Men det kan även finnas någon medicinsk orsak till exoforin så jag föreslår att du går ner till medicinmottagningen.

Jag vandrade vidare. När jag kom in till den jourhavande medicinläkaren förklarade jag att jag led av exofori och blivit rekommenderad undersökning. Doktorn exploderade. Ni studenter skall inte komma hit och störa med era dumma skämt, vi har annat att göra, skrek han.

Jag nästan stammade när jag förklarade för honom att jag kom hit på rekommendation från ögonkliniken och att han kunde ringa ögondoktorn om han inte trodde mig. Han gjorde det och kom tillbaka ännu argare. Han föste in mig i ett mörkt rum för att undersöka hjärta och lungor i fluoroskopet, ett sorts billigare röntgenapparat där man genast sker på skärmen hur de inre organen ser ut utan att det behövs några bilder. Blodtryck, några blodprover, sen var det klart. Du får betala som alla andra, nu när det finns sjukförsäkring, sa han. Läkare på den tiden undersökte alltid varandra gratis och dom andra läkarna jag mött hade behandlat mig som en yngre kollega utan att begära pengar. Någon sjukförsäkring för studenter fanns inte då.

Då får jag gå hem och hämta pengar, förklarade jag. Jag skyndade mig hem och när jag kom tillbaka tittade han nedlåtande på mig och sa: Och träskor har du också. Sedan dess har jag aldrig haft huvudvärk!

Jag tror helt enkelt att de flesta medicinstuderande råkar ut för en liknande pinsam upplevelse.

Klassiskt är när man får lära sig om bukreflexen.
Bukreflex, sammandragning av bukmusklerna vid retning av bukhuden. Retningen kan t.ex vara att man försiktigt drar över buken med en nagel och bukmusklerna skall då dra sig samman. Avsaknad av bukreflex kan betyda en mycket allvarlig neurologisk sjukdom.

Det är bara en hake, man kan inte göra testet på sig själv. Man drar och drar men ingenting händer. Man grips av panik och söker akut och blir utskrattad. Nog för att bota en ev. hypokondri för hela livet.